Blev inspirerad av en film att börja skriva dagbok. Som ett slags nyårslöfte, mest för att komma ihåg roligheter och tråkigheter.
Jag är Lilla Elin.
Den nakna sanningen suger, 48 komma fem kilo.. Inte direkt beach 2014 former här inte.
Fotografera, läsa, wordfeuda, slösurfa och familjen är likes!
Baka, prata telefon, vinter och nagelbitningsljud gillas inte!
Är allergisk mot kyla, julgranar och nickel. Är ständigt domnad i tre fingrar, men ingen hittar något fel ? . Vid långa promenader domnar även ena benet.. Jag vägrar vara normal i kroppsliga funktioner.
Mina barn är en anings speciella.
Äldsta, Prinsessan, har precis kommit i puberteten. I lördags för att vara exakt. Stort för en tolvåring som inte beter sig bättre än en 4-åring. Hon har ju som ingen aning om varför hon ska ha ont i magen nån dag varje månad..
Hon som blev urplockad lite akut ur min mage en kväll i november 2001. Hon som förgiftade sin mamma inifrån magen. Hon som inte fick någon näring och bara vägde 2180g. Hon som började växa när mamman la lite hamburgersmak i bröstmjölken. Hon som har autism och utvecklingsstörning. Hon som även fått epilepsi. Hon som är mitt hjärta, min favorit i hela världen.
Yngsta, Fjant, är som de flesta blivande nioåringar. Galen i fotbollar och att fixa håret. Anser sig vara bäst i ALLT och den där slängen av OCD visar sig i att måsta säga hejdå till han försvunnit runt hörnet på morgonen på väg till bussen. Han anses vara normalstörd.. men jag undrar jag.. ;-)
Sen finns det två barn till också, inte biologiska men lika viktiga ändå. <3 För dom är hans, mannen i mitt livs barn.
Mannen i mitt liv hittade jag för fem år sen.
Min dagbok kommer att handla om oss. Vardagliga händelser och lite annat kom ihåg.
// Lilla Elin